Det finns mycket skrivet om Michael B Tretow, men det saknas ett kapitel. Det är min uppgift, mitt kall, att slutföra kapitlet. Det gör jag förstås genom ett möte med Michael, ett klassiskt hemma-hos-reportage. Sanningen bakom Caramba måste offentliggöras!

ABBA:s sound är dissekerat sedan länge. ABBA:s massiva ljudbild där Agnetha och Frida röster gjordes mer fylliga genom att mixtra med inspelningstejpen och variera bandhastigheten är väl dokumenterat. Hur ljudspår för piano och gitarren mixades, hur trumsoundet mixades torrt för att ABBA:s låtar skulle låta bra i 70-talets radioapparater, som en direkt förlängning av 60-talets föregångare Phil Spectors ”Wall of Sound” och Brian Wilsons Beach Boys-sound.
Caramba record LP Michael TretowMichael Tretow blev ”kändis” genom att vara ljudtekniker på ABBA:s plattor, även om han knappast har tagit åt sig äran för hur ABBA slutligen kom att låta. Benny stoppade Michael flera gånger när Michael ville framhäva trummorna mer.

Även om ABBA hade otroligt stora framgångar försäljningsmässigt under 70-talet, fick de ta kritik internt i musikbranschen för att soundet var för smetigt och kommersiellt. Man får komma ihåg att den politiska proggrörelsen utgjorde den andra motpolen i den svenska musikbranschen till ABBA vid denna tid. Under senare år har emellertid ABBA fått upprättelse då att låtarna hittats av en ny publik efter framgångarna med Mamma Mia, både som musikal och film.

Därför kommer mitt möte med Michael inte att handla om ABBA i första hand. Inte Chess. Inte Mamma Mia. Utan istället en bortglömd pärla – Caramba.

 

Caramba – vem är det?

Första gången jag hörde Hubba Hubba Zoot Zoot var hos en klasskompis när jag gick i ettan i lågstadiet. Det var ju en kul låt där någon tycktes sjunga en nonsenstext. Och den var ju så enkel att sjunga med i! Caramba hette gruppen och låten blev så populär att den toppade både svenska och norska singellistan. Singeln följdes upp med album i april 1981.

Men vem låg bakom Caramba? Att det var Michael Tretow stod klart ganska tidigt, men vilka var övriga medverkande? I slutet av 90-talet bekräftades att Ted Gärdestad stod för flera sånginsatser på skivan. Ted var en artist som Michael arbetat med sedan Björn och Benny omfamnade Ted i början av 70-talet. Men det hade alltsedan plattan kom spekulerats i huruvida Björn Skifs, Clabbe af Geijerstam, Frida och Tomas Ledin medverkade. T o m Pugh Rogefeldt nämns av spekulativa och vilt gissande undrande på olika internetforum.

Jag träffar Michael sin lägenhet i centrala Stockholm. För att inte kasta mig över honom med Carambafrågor börjar vi med en liten mjukstart. Jag har tagit med en Spike Jones-platta för att höra vad Michael har för relation till den.

– Haha, va kul! Spike Jones! Jag har inte just den men jag har alla låtar! Jag har jättemånga Spike Jones-skivor.

För er som inte känner till Spike Jones kanske kommer ihåg signaturmelodin till radioprogrammet Hallå trafikant, som sändes på 80-talet. En rolig bläckblåsorienterad kakafonisk låt där slagverket består av burkar och tutor. Komikern Spike Jones musik har sedan länge varit en inspirationskälla för Michael, även om kopplingen är mindre stark till Caramba och mer stark till den musik han gjorde under senare delen av 80-talet på sina AKAI-samplers. Influenserna hörs tydligt på hitsingeln Den makalösa manicken under Tretows alias Professorn, som blev en stor radioplåga 1986 och därefter sålde guld (50 000 ex).

Guldskiva Hubba Hubba Zoot ZootLP nummer två som jag tar fram är Walter Carlos Switched-On-Bach, som är en moogorgie i Bachmusik.

– Ja precis, den är jättebra. Den har jag! Jag köpte alla moogplattor som kom ut. Jag hade inte råd att köpa en egen moogsynt, men Benny hade både en minimoog och en stor Polymoog. Båda användes på ABBA:s skivor.

 

Nu är vi uppvärmda för Carambaplattan som spelades in i Michael studio i Sollentuna, och vi börjar förstås med hiten Hubba Hubba Zoot Zoot.

– Det var min och Teds idé att släppa låten, vi skulle göra ett program om Karl Johnson. Karl var bara påhittad. Då gjorde vi den låten och den tog fart med en gång. Det var en demo som blev stor på radion. Sen spelade vi in den på nytt.

Låten kom senare med i en Harvest Crunch-reklam från märket Quaker.

Singeln som gick upp på brittiska singellistan och hamnade på plats nr 90 enligt Michael, släpptes i tolv länder. Det var sannolikt de ”universella” texterna som gjorde att låten kunde sälja i så många länder. Många låtar på Carmaba-LP:n börjar med en explosion följt av ett utrop av en siffra som är numret på låten på plattan t ex ”Urka Doe” betyder låt nummer två.

Ali Baba inleds med bastrumma och sedan låter det som om någon säger Ali Baba fast med sjukt mycket effekter på. Michael sätter på Caramba-CD:n och bekräftar min misstanke om låten.

– Ja, det är en röst med vocoder. En Syntovox. Det är möjligt att det är den som senare kom att stå i Polarstudion. Syntovoxen användes även på en Abba-låt, outrot på en av låtarna på första LP:n.

Är det en LinnDrum du använder också?

– Javisst, en Linndrum och Roger Palm (ABBA:s trummis, red anm) var med på ”Hubba Hubba Zoot Zoot”. Kalle Sändare var också med på telefonlåten ”Ahllo”.

Summerar vi laguppställningen så här långt var det endast fyra medverkande på plattan: Michael, Ted, Roger Palm på en låt och Kalle Sändare på en. Jag vill verkligen försäkra mig om att det inte var fler personer. Jag menar de körerna som finns på plattan låter ju som om det stod 30 ryska sjömän i sångbåset. Men det var bara Ted och Michael i klonade, mixade, fasförskjutna och pitchade.

– Ted sjöng ljust och jag sjöng lågt. Ted spelade dragspel, piano och gitarr medan jag spelade övriga instrument. Vi hade så roligt när vi gjorde den plattan!

Ted hade en del upp- och nedperioder under inspelningen av Carambaskivan. Det betydde att han inte var i studion varje dag och det var när Michael var själv i studion som han t ex sjöng in Parentzoe och skapade Eine Feine, med fantastiska ljudeffekter som däckskrik, grisgrymtande, hästgnägg och k-pistsalvor. ”Urka fjers” (låt fyra förstås). Till Linn-trummaskinen hörs space-disco-ljud och samplade ljud som Michael hade samlat på sig genom åren.

Låten Fido är också en skön reggaelåt som Michael skapade själv med ett samplat hundskall. Den användes 1983 till en TV-reklam för läskeblasken Ria-Ora, men då under namnet Fedora och reklamen bidrog till att låten släpptes som singel i England.

– Jag hade bara en version men med olika pålägg, då den var inspelad på en 24-kanalare. Jag bytte ut sången till Fedora.

Spåret Aitho med japanklingande texter tycks folk har trott att det var Björn Skifs som sjöng, vilket Björn så sent som 2009 dementerade i en radiointervju. Det är Ted som sjunger alla stämmor. Anna Kapoe har en tydlig koppling till Spike Jones Hawaiian War Chant. Michael minns:

– Det ska låta som folk som ror och som bli uppslukade av en haj så småningom. Det är Ted som sjunger.

Carambaplattan avslutas med spåret Carhumba som innehåller en sampling från den elektroniska pedagogikleksaken Speak & Spell (som även Kraftwerk använder på Computer World från samma år).

Återutgivningen av Carambaplattan på CD kom 2011 och den innehöll tre extraspår varav Hare Christmes släpptes som julsingel 1981 medan Ralph and Rolph tidigare fanns som b-sida till Anna Kapoae. Det har inte direkt varit någon rusning efter CD:n antyder Michael och skänker mig ett ex av CD-utgåvan.

Själva LP:n sålde däremot mycket under 80-talet. Tvättmaskinstillverkaren Cylinda har också nyligen använt Hubba Hubba Zoot Zoot som reklamjingel. Att Carambas musik användes i TV-reklam triggade Michael att själv att börja göra reklammusik under 80- och 90-talet, vid sidan om TV- och radiojinglar. Min huvudfråga kvarstår. Är det verkligen ”bara” Ted och Michael med på skivan?

Michael intygar på heder och samvete att det bara är Ted och Michael som är med plattan, så därmed kan vi slutgiltigt konstatera att så är fallet. Jag är ändå förbryllad av hur man kan skapa så mäktiga körer utifrån enbart två vokala resurser. Men Michael har förstås åratal av timmar i Metronomestudion där kan mixat ABBA:s röster och utforskat alla varianter på att skapa körer. En bedrift minst sagt med dåtidens utrustning, kanske en baggis i dag med digital billig teknik.

 

Sampling

Jag vet att Michael har haft en avslappnad attityd till sampling som fenomen även om han aldrig direkt stulit från andra artister. Eftersom sampling är ett favorittema här på bloggen kan vi inte undvika det ämnet. Jag testar om Michael känner igen vilken originallåt som använts på den lite bortglömda hiphop-pärlan Rumble in The Jungle med Fugees & A Tribe Called Quest & Busta Rhymes. Michael känner såklart igen av basen och gitarren men prickar inte låttiteln direkt. (ABBA –The Name of the Game).

Jag spelar därefter upp Madonnas uppenbara stöld av ABBA:s Gimme Gimme Gimme för Michael som minns att Madonna frågade ABBA om lov. Såklart, hon har ju råd att cleara samplingar.

När vi ändå är inne på sampling börjar vi prata om Pugh Rogefeldt och Michael suckar och skakar på huvudet:

– Jag var med på albumet ”Ja dä e dä” med Pugh. Jag försökte hela tiden att lägga kuddar och dämpa baskaggen, men jag fick inget gehör. Det skulle låta trummor om det…

Det var såklart Janne ”Loffe” Karlssons trummor som Michael försökte dämpa. På Pughs låt Love, Love, Love ekar Loffes tomma baskagge och virvel så galet att DJ Shadow valde att använda dem på sitt klassiska triphopalbum Entroducing från 1993. Sedan den samplingen blev känd går det inte att få tag på ett sjysst ex av Pughs platta för under 300 spänn till skillnad från Pughs övriga plattor. Ett tråkigt faktum oss i crate-digger-branschen.

Slutligen

Michael har arbetat som ljudtekniker på otal svenska studiosessioner under 70-talet, allt från plattor med Lill Lindfors, Ola Magnell, Kisa Magnusson och Jerry Williams till November och Jan Sparring. Framförallt i Metronomes studio på Karlbergsvägen i Stockholm. Michael tillhör inte den skrytsamma typen, men det är allmänt känt att han var en nyckelperson bakom ABBA:s sound.

Michael B Tretow record collection ABBA

Skivor som Michael B Tretow rattat mixerbord på.

Michael B Tretow är en levande legend inom svensk studioteknik och han låg bakom en av modern tids mest underskattade plattor – Caramba – med massiva körer som saknar motstycke. Utifrån två röster. Uppdraget är slutfört, sanningen bakom Carambas mytomspunna sångare är nu offentliggjord. Tack Michael och Ted!

Appendix – Caramba räknelogik:

  1. Urka uno
  2. Urka due
  3. Urka trio
  4. Urka fjers
  5. Urka son
  6. Urka teie de blente
  7. Urka sju
  8. Urka haika
  9. Urka nöff
  10. Urka ti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *