De nya syntljuden

Fairlight CMI syntMinns ni när Kaj Kindvall spelade en låt som började med att någon startade en bilmotor? Det var förstås i Tracks. 1984 var året. Vilken grym låt! De spelade en melodi på bilmotornljudet! Jag slängde mig på rec-knappen och hade därmed spelat in Art of Noise med låten Close (to the Edit).

Hur i allsin dar kunde man spela på ett sådant ljud? Jag hade hört talas om ordet sampling. Det var väl när man spelade in ett ljud och använde i musiken? Depeche Mode som jag hade börjat lyssna på samplade friskt på 1983 års Construction Time Again där man kunde höra både studsande ping-pong-bollar och ljud från industriell metall.

Det här är historien om hur samplingssynten Fairlight revolutionerade popmusikens sound i mitten av 80-talet.

Topp 10 Fairlight-låtar:

  1. Art of Noise – Close (to the edit)
  2. Jean Michel Jarre – Zoolookolgie
  3. Yello – Oh Yeah
  4. Yes – Leave It
  5. Frankie Goes to Hollywood – Relax
  6. Tears for Fears – Shout
  7. Yes – Owner of a Lonely Heart
  8. Pet Shop Boys – Opportunities
  9. Jean Michel Jarre – Zoolook
  10. Art of Noise – Beat Box

 

De första experimenten

Efter några års utveckling i slutet av 70-talet lyckas de två australiensarna Peter Vogel och Kim Ryrie att tillverka en digital samplingssynt kallad Fairlight CMI (Computer Musical Instrument). Det unika med synten var funktionen att spela in ljud för att sedan kunna spelas på det 6-oktaviga klaviaturet.

När uppföljaren till ettan, Series II, börjar säljas 1982 fanns dessutom en inbyggd sequencer (flerkanalig inspelningsförmåga, enkelt uttryckt) med tillhörande bildskärm. Synten byggs för hand och blir därför svindyr (ca 30 000 pund). På något sätt får Vogel kontakt med Peter Gabriel i England och Gabriel får en demonstration av synten. Han blir minst sagt begeistrad. Så imponerad att han köper ett exemplar inför inspelningen av sitt tredje album. Gabriel blir importör och ”generalagent” för Fairlights försäljning i England. Några av de tidigaste köparna förutom Gabriel blir bl a Thomas Dolby, Alan Parsons och Trevor Horn.

 

Peter Gabriel tycker i utforskande anda att det kul sampla ljudet av krossade glasflaskor och hamrandet på tegelstenar. Men det blir liksom inget funkigt av det. Mest flummigt tyvärr. En som däremot förstår potentialen i synten och dessutom har en känsla för hur hitlåtar skapas är Trevor Horn. Mannen som tillsammans med Geoffrey Downes fick en hit med Video killed the radiostar 1979, får chansen att arbeta med den gamla arenarocksgruppen Yes. Först som medlem i bandet och sedan som producent för bandets platta 90125. På skivan skapar Horn ett helt nytt sound för Yes med hjälp av Fairlighten. Till sin hjälp att programmera synten har han teknikintresserade J.J. Jeczalik som blir en fena på förstå syntens möjligheter.

J.J. börjar experimentera vilt och samplar Yes-trummisen Alan Whites trummor. När han kör trummorna genom synten uppstår en grym effekt som gör ljudet mer skitigt. Det är de trummor som hörs i början på Owner of a lonely heart. Samma trummor används som breaks i Yes Leave It från samma album. På Leave It  hörs även Fairlights möjligheter att spela på röster och vokala ljud. 90125  blir Yes största albumframgång med 6 miljoner sålda ex och Owner of a lonely heart toppar Billboard Hot 100 under två veckor 1984.

 

The Art of Noise

Det fanns mer att ge. Trevor Horn, J.J Jeczalik och Gary Langan bildar 1983 Art of Noise tillsammans med Anne Dudley och Paul Morley. Horn och Morley startar samtidigt skivbolaget ZTT som ger ut gruppens musik. Här blir det full lekstuga med Fairlighten. På första singeln Beat Box återanvänds Alan Whites trumljud från Owner of a lonely heart. Trevor Horn hade varit i New York och träffat hip-hopens urfader Afrika Bambaataa under inspelningen av singeln Buffalo Gals (som Trevor hjälpte Malcolm McLaren med). Bambaataa hjälpte Trevor att förstå på vad hiphoparna diggade och kom tillbaka med Beat Box, som blev en stor hit i hiphop-kretsarna.

På nästa singel, Close (to the edit), återanvänds samma trumljud igen, men denna gång tillsammans ljudet av motorstarten på en Wolkswagen Golf. Det blir den stora hiten för gruppen, även om den inte hittar in på Trackslistan. (Det var bara en utmanare när Kaj spelade den…). Låten är ett lysande exempel på Fairlightens fulla potential, med hornstabs, vocaler, ”hey” (+ baklänges), maffiga ljudeffekter och Whites skitiga trummor. En blandning av eget samplade ljud och fabriksinställda ljud.

Prodigy valde att sampla ”hey”-samplingen till sin Firestarter, 1996. Inte bara det – Art of Noise musikvideo inspirerade även Prodigy när de spelade in sin musikvideo på en järnvägsräls i en tunnel, slipandes med vinkelslip mot rälsen, precis som den 8-åriga flickan i Art of Noise video hade gjort.

I stället för originalvideon bjuder vi här på en fantastiskt funkig liveversion med en grymt säker Trevor Horn på bas, Alan White bakom det ena trumsetet och Anne Dudley med ”motorljud” vid keyboarden tjugo år efter låten kom.

Frankie says: Relax

På ZTT signades även Frankie Goes to Hollywood, som Trevor Horn knöt till sig efter att ha sett dem på TV. På låten Relax programmerade J.J. basen på Fairlighten och kopplade hop synten med Linn-trummaskinen. Därav det mäktigt tighta bas- och trumbeatet som ligger som en monoton pulserande ryggrad i låten. Lägg därtill de missnöjt vrålade synteffekterna i bryggan innan refrängen. Hur blev det så? J.J. programmerade synten på mer eller mindre order av Horn. Trevor var klart missnöjd med FGTH’s förmåga att spela instrument. Bättre att använda Fairlightens kraftfulla potential än ett halvdassigt komp. Horn hade strax innan han antog sig FGTH gjort sig ovän med Spandau Ballet, då han vill kicka deras trummis. Spandau vägrade och det potentiella samarbete mellan Horn och Spandau uteblev.

På grund av sexistiska texter (lite skruvade påhittade verser av Paul Morley) på baksidan av maxisingelns skivomslag och en provocerande musikvideo (som inte ens spelades i SVT:s Bagen) slutade brittisk radio att i princip spela singeln. Detta till trots nådde Relax fantastiska framgångar, med en förstaplats på UK Top 40. FGTH lyckades med bedriften att placera sina första tre singlar på Englandslistan förstaplats, i och med de efterföljande hitsen Two Tribes  och The Power of Love.

frankie-goes-to-hollywood relaxKonkurrentsyntar till Fairlighten var under denna tid framförallt Synclavier II som användes av Kraftwerk och Depeche Mode. Alan Wilder i DM använde också flitigt en Emulator, som han idogt via floppydisk laddade med alla unika syntljud på gruppens turnéer. Jeczalik tyckte å sin sida att Fairlighten lät skitigare än andra samplingssyntar. Han föredrog det framför de mer renare ljuden hos Emulatorsyntarna.

 

Fransmannen

Jean-Michel Jarre som framstod som en av de verkligt stora synthvirtouserna hade börjat använda Fairlighten lite smått på Magnetic Fields 1981. Jarre var dock lite kritisk till Fairlighten avseende sequencerns förmåga att loopa ljud och kompabiliteten med andra syntar. Ändå väljer han att fortsätta med efterträdaren CMI II på nästa platta .

Det var på 1983 års Zoolook som han gick bananas på synten. Hela plattan är i princip en demonstration av vad man kan göra med den. Otaliga röstsamplingar och fabriksinställda ljud bildar magnifika ljudcollage. Skivan innehåller samplingar på 25 olika språk sägs det. Är det någon som säger ”Hallå kompis!” på låten Diva? Lyssna noga. Innerkonvolutet envisas med att skriva samma infotext på arton olika språk. Bl a på norska men inte svenska dock.

Det är orättvist att säga att det bara var Fairlight på Zoolookplattan, när han listar ett tiotal andra syntar, men plattan utgör ändå ett lysande exempel hur musik kan skapas med samplade mänskliga röster.

 

Pet Shop Boys

Fairlighten kom att vara en grundsten i Neil Tennant och Chris Lowes musikskapande under 80-talet. På praktiskt taget alla låtar användes synten. Lowe var särskilt förtjust i percussionljuden och använde dem flitigt. Gruppen tidiga singlar innehåller även ”barking dog” och andra fabriksljud från synten. Vi kunde valt vilken PSB-låt som helst från 80-talet till topplistan, men Opportunities får representera gruppen.

 

Curt och Roland

Ett exempel på Fairlightens ”pre-sets” är det maffiga Shakuhachi-ljudet (japanskt blåsinstrument) i Tears for Fears låt Shout som kom sent 1984. Efter inledande refrängen hörs ljudet under resten av låten i princip. Tears for Fears nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100 under hösten 1985.

Trummaskinen E-Mu Drumolator var grunden till det stenhårda beatet. Så hårt att hip-hip-producenten Marley Marl valde att använda det för Craig G’s raplåt Shout.

 

Yello

1985 var jag nyfiken på vad det fanns för fler syntband än Depeche Mode. Min storebror tipsade mig om det schweiziska syntbandet Yello, som jag till en början blandade ihop med ett annat syntband – Yazoo. Jag köpte deras albumet Stella på kassett. Senare fick jag tag i samlingsalbumet One mix in one go och senare alla tidigare Yelloalbum. Det som jag tyckte var särskilt spännande med gruppens sound var alla infogade ljudeffekter i låtarna – sirener, däckskrik, rap och gapskratt. Gruppen ägnade sig förstås åt sampling och Fairlighten var en viktig kugge i Boris Blanks elektroniska maskinarsenal.

På låten Oh Yeah släpper Boris loss kraften i Fairlighten genom att spela på Dieter Meiers samplade röst. Boris insisterade på att låten inte behövde så mycket sång, vilket resulterade i att texten blev ungefär ”Oh yeah”, ”The moon…so beautiful”.

Två amerikanska kultfilmer väljer att plocka upp låten: Fira med Ferris samt Nyckeln till framgång. Efterfrågan på Oh Yeah blir så pass stor att Yello väljer att släppa den på singel i USA, varefter låten klättrar uppåt på den amerikanska försäljningslistan.

Slutar historien där? Boris Blank har avyttrat sin Fairlight. För två år sedan såldes nämligen Boris Fairlight CMI III på E-bay, inklusive tre hårddiskar fulla med original-Yello-ljud plus en hårddisk med ljud från Trevor Horn, FGTH, Pet Shop Boys m fl. Slutpris: 9 500 GBP. Vilken grym 80-talslåt hade man inte kunnat knåpra ihop med det ljudbiblioteket?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.