Vilket är det bästa funkåret? Var det någon gång i slutet av 60-talet när den råa avskalade och smått skitiga funken regerade? Eller i slutet av 70-talet när P-funkens moogbasar blandades med gunget från boogierytmer?
Jag reder ut frågan tillsammans med funkfantasten Peter Dahlin, som satt samman en skön mix på mixcloud.com med tema 1974. Var det bästa funkåret kanske?
Du har plockat låtar från just 1974. Hur kommer det sig?
– När jag bodde i Luleå hade kompisen Johan och jag musikkvällar där vi valde tema och när det var min tur att välja tema så valde jag födelseåren – jag tog 1974 och Johan 1976. Vi hade sedan andra tema t ex tio låtar från ett visst skivbolag eller DJ Premiers tio bästa låtar. Därifrån kommer idén till denna mix. 1974 är ett av de bästa funkåren…
Ja, 1974 är ju strax innan discon drar igång med The Sound of Philadelphia, med soulfull funk till discobeat.
– Ja, jag har ju till och med kollat upp hur många skivor jag har från 1974 och det är 119 st och det är det året jag har allra mest skivor ifrån. På sistone har jag dessutom blivit så fascinerad av det året att jag funderat på att bara köpa skivor från 1974!
Om man jämför med funken från slutet av 60-talet så lät det ju lite annorlunda.
– Ja, i slutet av 60-talet var det rått och ofiltrerat.
Meters t ex hade väl bara orgel, bas, gitarr och trummor i början…
– Jajamensan, de var en kvartett från början. Senare hade de mycket blås som gav en ytterligare dimension. Det blev ett varmare sound och de hade mer sång än i början, då de var mer instrumentala. Med sång blir det mer tillgängligt för den breda massan.
1. Rufus & Chaka Khan – Tell Me Something Good
Ska vi hoppa in på din mix lite grann? Du börjar med Rufus & Chaka Khan – Tell me something good. Första gången man hörde Chaka Khan var ju 1984 I Feel For You, eller visste du att hon hade ett gediget förflutet då?
– Nej, man var ju tio år gammal och hade inte mycket koll på musik överhuvudtaget. Första gången jag kom kontakt med Chaka Khan var via funk-och soulsamlingar, som jag köpte mycket av ett tag. Skivbolaget Harmless gav ut tre samlingar i serien I’m A Good Woman och därigenom upptäckte jag att Chaka Khan hade en stor bakkatalog.
Tell Me Something Good tycker jag är en lite säregen låt med gitarren på helt taktslag och basen på de halva taktslagen i verserna, lite stön i bryggan innan refrängen…. Jag visste inte att det var Stevie Wonder som hade skrivit den…visste du det?
– Jag är osäker på hur mycket Stevie är inblandad i produktionen. På skivan står det att Rufus och Bob Monaco står för produktionen. Just 1974 var faktiskt Stevie Wonder med på en skiva med Minnie Ripperton – Perfect Angel med låten Loving You. Där är Wonder med under ett alias: El Toro Negro, förmodligen för att undvika trubbel med Motown. James Brown släppte också skivor under olika alias. Stevie Wonder jobbade ju mycket med andra under den här perioden.
2. Eddie Harris – Look Ahere
Eddie Harris tycks vara en personlig favorit för dig?
– Jag blev introducerad av en kompis, Christoffer, för Eddie Harris när vi hade jazzbaren på Upplands Nation mellan 2002-2004. Då spelades Eddie Harris vilket fascinerade mig. Han elektrifierade ju saxofonen, vet inte om han var den förste, men han var stor i alla fall.
Jag tror Sonny Stitt var lite före, men Eddie Harris var ju så himla produktiv…
– Ja, 1968 släppte han en platta som hette Plug Me In, där han poserar med manicken som han kopplar saxen till. Året innan släppte han albumet The Electrifying Eddie Harris, så han gick verkligen ut med att han elektrifierade sin sax. En annan udda grej han gjorde var att han sjöng genom saxofonen och vill man höra låtar med sång genom saxofon kan jag rekommendera Drunk Man från 1973, där det faktiskt låter som han är full. Och från hans kanske bästa album I Need Some Money finns den ganska långa balladen I Don’t Want Nobody. Någon som faktiskt kör el-saxofon idag ibland är ju Jonas Kullhammar.
3. Average White Band – Person to Person
Pratar vi om Skottland bästa funkband här? Fanns det några konkurrenter till AWB i Storbritannien på 70-talet egentligen?
– Det fanns faktiskt lite funk i Storbritannien – Kokomo, Snafu och Gonzalez var tre olika funkband. Gonzalez frontades faktiskt av Carl Douglas. Minns du honom?
Ja, Kung Fu Fighting-killen!
– Gonzalez bildades 1974, så temat 1974 återkommer igen…Average White Band var ju en av de få funkgrupper som lyckades slå även internationellt.
Och för oss samplingsintresserade kan man ju höra en hel del av gruppens ljud återanvänt inom hiphopen förstås.
-Oja, den kanske mest använda är väl School Boy Crush. Men det finns ju flera.
(För kalenderbitare: AWB:s Pick Up the Pieces låg en vecka på Kaj Kindvalls ”Heta Högen” i radioprogrammet Poporama 11 april 1975, reds anm)
4. Black Heat – You Should Have Listened
Vad känner du till om Black Heat? Soundet känns lite som Mandrill, med mycket som händer, massiv ljudbild, mycket percussion, flöjter osv, eller är det en orättvis jämförelse?
– Ja, delvis. Mandrill var lite mer hårt gitarrdrivna än Black Heat, men för övrigt låter de lite lika, de kom i samma veva. Jag har Black Heats tre album och deras kanske mest kända låt är ju Zimba Ku, som kom året efter, och där trumbreaket använts av Rakim, N.W.A och Biz Markie, totalt sampled 70 gånger! You Should Have Listened tror jag däremot inte ha blivit samplad alls, det ska ju helst vara lite frilagda ljud.
5. Parliament – Up for the Downstroke
Åh, lite klassisk P-funk, skönt! George Clinton blev ju själva ryggraden i västkustens hiphop på 90-talet…men denna kanske inte är så samplad?
– P-funken var väl i sitt essä 1974. De körde ju parallellt med Funkadelic under 70-talet. Parliament hade ju nästan bombastiska arrangemang och livemässigt var de ju säkert tjugo pers på scenen, medan Funkadelic höll sig till en kvartett eller kvintett, med lite bakgrundssångare må vara hänt.
– Funkadelic låter mer hårdare, mer åt bluesrockhållet. 1975 släpper de albumet Let’s Take It to The Stage där deras fantastiska Better By the Pound är med, deras bästa skiva. Och då var ju Bootsy Collins med på den tiden.
6. Blackbyrds – Blackbyrds Theme
Wow!, Blackbyrds, den här andas ju Jungle Brothers lång väg!… Vad är kopplingen till Donald Byrd egentligen, jag har inte hajat den?
– Jungle Brothers sampling (Tribe Vibes, reds anm) är ju genialisk faktiskt, med breaket i mitten med percussion en vokal grej. Det var faktiskt Donald Byrd som grundade Blackbyrds och vet du vilket år det var?
1974 kanske?
-Ja, det är ett bra år, 1974. Det föll dock inte så bra ut i jazzetablissemanget och han blev lite stämplad som en ”sell out” att han hade sålt sig till funken. En källa säger att han var med i gruppen, men på skivomslagen står det inte att han var med. Men han har ett finger med i spelet helt enkelt. Och han släppte ju till och med en soloskiva som hette Black Byrd, typ 1973, och det var ju en hint om vad som komma skulle.
Jag tycker ju att Donald Byrd gjorde rätt så skön musik under 70-talet med blandningen mellan funk och jazz, jag köpte ju själv Best of-albumet som kom 1992.
– Ja, han hade slagit ihop sig med bröderna Mizell – Fonze och Larry – och på Black Byrd-skivan finns en jäkligt bra låt – Slop Jar Blues.
Det var ju inga dåliga musiker på den plattan – Joe Sample, Harvey Mason…
– Och Wilton Felder från Weather Report! Rock Creek Park är ju annars Blackbyrds stora låt som blivit mycket samplad.
7. Rasputin Stash – The Devil Made Me Do it
Den här gruppen känner jag inte till så mycket? Berätta!
– De var ett åttamannaband från Chicago och de släppte två album – en självbetitlad och The Devil Made Me Do It.
8. Stevie Wonder – You Haven’t Done Nothin’
Det låter Stevie Wonder lång väg! Både sound och låtstruktur.
– Just denna låten kommer från LP:n Fulfillingness’ First Finale, första låten från B-sidan, kanske en av hans bortglömda skivor. Även Stevie experimenterade ju en del med klaviatur.
9. Funk Inc – Somewhere in My Mind
Återigen grupp som blir söndersamplad och kanske ett exempel på en grupp som försvann när discon blev stor…en skön låt dock!
– Ja den platsade in i mixen. Det är en kvintett från Indianapolis som grundades 1969. De släppte inte någon fullängdare förrän 1971, men de gav ut fem album under fyra år, så de var produktiva. Sen försvann de. Deras sista platta kom 1974 faktiskt.
10. Meters – It Ain’t No Use
Det är klart att det går inte att sätta ihop en 74-mix utan att ta med the Meters…
– Ja, som sagt, nu har de adderat blåset och så till produktionen. Det här är dock inte den bäst låten från skivan, det är ju Just Kissed My Baby, som lätt hade hamnat bland mina absoluta topp-10-funklåtar! Även albumet i sig Rejuvenation, skulle hamna på topp-10, med sina helt enastående låtar.
People Say är ju också med på albumet som Eric Gadd spelade när han var sommarpratare i radion 1991. (Se tidigare inlägg om Gadd)
– Från början var bandet en kvartett men sen tog de in blåsensembles när de behövde.
11. Bill Withers – Can We Pretend
Nu har vi hamnat hos en av soulgiganterna, här mer ett akustiskt och avskalat sound…underbar låt, men lite mer soul än övriga låtar i mixen.
– Denna låten hörde jag i sin tur på en Solid Steel-mix så jag köpte skivan och låten är helt klart värd att vara med. Bill gjorde sin första platta 1971 och var ju aktiv en bit in på 80-talet. Men hans 70-talskatalog är ju fantastisk. Han gjorde ju också I Can’t Write Left Handed som handlar om en Vietnam-veteran som blivit av med sin högra arm. Kissing My Love har han ju också gjort.
12. James Brown – Funky President (People it’s Bad)
The Godfather of Soul avslutar. Det här är väl ändå hans bästa låt från 1974? Och det här är väl i slutfasen på Browns gyllene era?
– Visst är det så.Han försökte sig på discon även han, men det gick väl inte så bra.
Min favoritsampling från Funky President är Peter Rock & CL Smooths Anger in the Nation där de snott en vokal grej från James.
– Jag har ju gjort mixar med 30 låtar, men sistone har jag lugnat mig lite. Jag har faktiskt just nu sammanställt fem olika mixar som heter Through the 70s. Den första låten i varje mix är från 1970 och den sista från 1979. Jag kör bara vinyl i princip, CD enbart i enstaka undantagsfall.
Om 1974 verkligen är det bästa funkåret upplåter vi till er själva att avgöra. Det var i varje fall inget dåligt år! Peters mixar på mixcloud finns i länken nedan. Där kan ni botanisera vidare i 70-talets funkmusik som blivit Peters huvudsakliga inriktning.
Follow Funky_Peter on Mixcloud