Okej, här kommer mitt första blogginlägg…

De två kassetterna från 1991. Välspelade.

De två kassetterna från 1991. Välspelade.

1991 var ett bra år. Riktigt bra år om vi snackar musik och det gör vi ju. Vid den här tidpunkten i livet var det mycket hip hop som gällde. 1991 var dock början på slutet av ”the golden age of hip hop”. Ice Cube,  A Tribe Called Quest och Black Sheep släppte några riktigt tunga plattor. Mitt intresse för samplingar var vid det här laget på stadigt uppgående.

(Jag kommer prata en hel del om samplingar på denna blogg. För er som missat vad det är handlar det om att stjäla ljud från andras låtar till sina egna. Lagligt? Tveksamt upphovsrättsligt Reds anm.)

Det här var dock pre-internet. Hur skulle man kunna hitta alla samplingar i dåtiden hip hop? Jag hade börjat köpa på mig soul och funk-plattor, men jag visste inte riktigt vad jag skull leta efter. Mats Nileskär hade under Soulcorner pratat om hur mycket James Brown hade samplats, så jag visste ju att ”The Godfather of Soul” var en säker samplingskälla.

Eric Gadd hade ett genuint musikintresse. Den här sommaren skulle han radioprata och det fanns ju en chans att han skulle spela en och annan funklåt. Jag laddade bandspelaren med ett tomt band. Faktum är jag spelat in på alla tomma kassettband så jag använde  gamla VIC-64-band. Det blev en lyckodag. Eric valde att spela en grym mix av soul, hip hop- och funklåtar utplockade med fingertoppskänsla. Jag spelade in i princip allihopa. Med begränsade inspelningstid valde jag att inte spela in Erics själva sommarprat.

Flera ljud och röster kände jag igen från hip hopen, men jag hade aldrig hört originallåtarna. Jag reagerade förstås när Funkadelic ”Standing on the verge…” brakade loss ur högtalarna. Jag hade köpt Ice Cube’s solodebutplatta sommaren innan och kände därför igen blåset.

Sing a simple song” formidabligen kryllade av samplingar – från feta beats till ylande vocalstämmor i slutet av låten. Allt kändes igen från De La Soul, Eazy-E, Public Enemy m fl. När jag senare köpte Sly & the Family Stones ”Greatest hits” på CD insåg jag att eftersom låten hade så utpräglad stereomixning (den är från 1968) så kunde man höra trummorna ensamma om jag drog över allt ljud till höger. Om jag istället drog över ljudet till vänstra högtalaren kunde jag isolera blåset, vilket Public Enemy torde ha gjort när de byggde upp ”By the time I get to Arizona” runt Sly Stones trumpet och tenorsax.

Sly & The Family Stone – Sing A Simple Song

Sing a simple song” var en av de funkigaste låtarna jag hade hört dittills. Då spelade Eric ”Holy Ghost” med Bar-Kays som ligger i samma liga som nyss nämnda låt. Det här var första gången jag hörde låten. Ett grymt intro, otroligt fet syntbas kompletterat med slapbas, cowbell, elpiano och blås, boogiefelling på trummor (låten är ju från 1978). Höjdpunkten var förstås trumbreaket tre minuter in i låten. Syntbas, handclaps, cowbell och galna timbaler. Otroligt långt break. Över en minut. Nu var förstås igenkänningsfaktorn hög. M/A/R/R/S ”Pump up the volume” hade samplat breaket. Trots att tempot endast låg strax over 100 bpm hade det samplats för “Pump up the volume” som låg runt 115 bpm. Lyckan var total. Det finns mycket att säga om M/A/R/R/S. Det får bli vid annat tillfälle. Få låtar har engagerat mig så.

Förutom de här momenten av ren samplingsglädje bjöd Erics låtlista på idel kvalitetsfunk. Några klara inspirationskällor till Erics egna musik fanns förstås: Minneapolis stolthet Prince och falsettsoul från Rose Royce. ”You’re a winner” från Rose Royce har en otroligt djup bas, med handclaps i härlig Norman Whitfield-produktion. En LP som jag lyckades lägga vantarna på vid en loppis i Växjö i mitten av 90-talet.

ZAPP med ”It doesn’t really matter” är också värd att nämna. Roger Troutman från funkbandet ZAPP i en av gängets bästa vocoderlåtar. När radioprogrammet sändes 1991 uppfattade jag inte artist och låttitel, varför jag i många år undrade vem som låg bakom den. På en skivloppis någon gång, minns ej när, köpte jag tolvan med ZAPP mest för att jag visste att funkbandet låg bakom en hel del klassiska vocoderlåtar som västkustrapparna (och eastcoast för den delen också) älskade att sampla. När jag la plattan på skivtallriken vid hemkomsten infann sig lyckoruset.

Hade Eric kompilerat en CD-samling med de spelade låtarna från radioprogrammet hade den lätt platsat i dåtidens CD-utbud , t e x  vid sidan om ”Got To Get Your Own (Some Rare Grooves)”.

Låtar:

  • Gang Starr – Lovesick (remix)
  • Poor Righteous Teachers – Rock Dis funky joint
  • Bar-Kays – Holy ghost
  • Funkadelic – Standing on the verge of getting it on
  • James Brown – Since you’ve been gone
  • Sly & the Family Stone – Can’t strain my brain
  • Rose Royce – You’re a winner
  • James Brown – Give it up (or turnit loose)
  • Grover Washington Jr – Mr.Magic
  • Meters – People Say
  • Nytro – Atomic Funk (googlade, Shazam hittade inte den…)
  • ZAPP –It doesn’t really matter
  • Sly & the Family – Sing a simple song
  • Bootsy Collins – Shine-o-mite
  • Digital Underground – Doowutchalike (spelade jag inte in då jag hade plattan!)
  • Prince – Hello
  • Herbie Hancock – Spider (fann den via Shazam)
  • Ann Peebles – Somebody’s on you case (fann den via Shazam)
  • Jungle Brothers – Feelin Alright (spelade jag inte in då jag hade plattan!)
  • Stevie Wonder – Big Brother (fick jag inte inspelat av någon anledning)

One comment on “Eric Gadd sommarpratare 1991

  • Oj oj oj! Minns också detta sommarprat, trots att det var 25 år sedan. Var ute och körde bil och kunde därför inte spela in. Men vilka låtar! Stort TACK för låtlistan! Nu skall jag leta upp dem alla på Spotify 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *