It began in Bristol

Massive AttackEtt regnigt Bristol, England. I mitten på klubben 80-talet. På Dug Out Club samlas nyfikna för att lyssna på DJ-kollektivet Wild Bunch Sound System. Ett gäng DJ’s och rappare som blandade jazz, reggae, hip hop, new wave och rare grooves. Wild Bunch bestod av DJ Milo, Andrew Vowles (aka Mushroom), Nellee Hooper, rapparen och graffitibombaren Robert Del Naja (aka 3D) samt rapparen Claude Williams (aka Willie Wee). På Dug Out Club hölls livliga fester innehållandes hiphopens fyra element – DJ-ing, MC-ing, B-boying och graffiti – tills klubben stängdes 1986.

Nellee Hooper drog sig österut till London och bildade Soul II Soul tilllsammans med Jazzie B. Mushroom och 3D kom istället att bilda Bristols stolhet Massive Attack tillsammans med DJ Daddy G. Trion släppte 1988 singeln Any Love med sång av Carlton. Med produktionshjälp från Bristolduon Smith & Mighty och Jonny Dollar sätter singeln standarden som kom ligga till grund för kommande Massive-utgivningar och det nya Bristolsoundet, det som kom att kallas Triphop. Bakom Carltons falsettsång blandas hiphop-beats med samplat orgelklinkande från Emotions soulklassiker Blind Alley och mullrande scratch.

Smith & Mighty ligger även bakom Bristols Fresh 4 – Wishing on a star som kom året senare. Brittisk soul möter pumpande Funky Drummer-breaks med den drömlika (som Mats Nileskär sa) syntslingan från Faze-O Riding High. Sång av Liz E och rap av MC Tricky Kidd (aka Tricky). Fantastisk låt.

Massive Attack släpper debutplattan Blue Lines 1991. Här blandas ytterligare obskyra samplingar med gästande vokalister och roots reggae-sångaren Horace Andy, med sin kännetecknande sköra vibratostämma. Backgrundssång av Neneh Cherry, rap av Tricky och i kontrollrummet skötte Geoff Barrow bandspelaren. Geoff skulle senare bilda ett annat Bristolband – Portishead. Jonny Dollar hjälper gruppen med produktionen tillsammans med Neneh Cherrys pojkvän Booga Bear. Blue Lines når Englands 13:e plats på albumlistan och på MTV körs gruppens videos flitigt. En klassisk platta.

Massive Attack plockar delikata beats och ljud från egna skivsamlingen till LP:n – mycket 70tals-soul, reggae och Issac Hayes. Bakom Horace Andys One Love scratchas in gitarr och blås från Hayes Ike’s Mood. Låten avslutas med pianoklinkande samlat från samma låt. Även låten Lately plockar lite Isaac Hayes – ett trumbreak från 1973 års Joy.

Triphopen exploderar

I slutet av 1994 släpper Portishead albumet Dummy. Knastiga samplingar, kolsvarta harmonier och stenhårda beats. Albumet blir det egentliga startskottet till kommande års instrumentala sound. Någon sa (minns ej vem) att det är ingen mening att försöka göra hiphop i England då den ändå aldrig når upp till amerikansk standard. Det har funnits bra brittisk rap, men den har aldrig slagit egentligen, och speciellt inte i USA. Likabra att göra instrumental musik. Mycket av triphopen 1995-1996 var instrumental. Dummy är dock ett lysande undantag, där Beth Gibbons sorgsna stämma lyser igenom det nattsvarta kompet.

Året innan släppte Tricky sin fantastiskt släpiga Aftermath, med nedpitchade trummor och gästsång av unga Martina. Efter ytterligare en singel släpper Tricky plattan Maxinqauye som en hyllning till som mor som begick självmord när Tricky var fyra år gammal…

Stax Records, Memphis, Tennessee

Stax logo_crPå 60-talet seglar skivbolaget Stax seglar upp som en av de mest hitproducerande souletiketterna, vid sidan om Motown i Detroit. Bakom flertalet av Stax hits döljer sig låtskrivaren David Porter och Isaac Hayes. Isaac hoppade också in i husbandet the M.G’s (Memphis Group) på turnér och i studion. 1967 fick Isaac chansen att släppa sin första egna platta som fick stor uppmärksamhet. Under 70-talet släppte soulsångare hela 18 plattor, där hans kännetecken kom att vara långa, succestiva,  orkestrala soulverk med stundtals sång, stundtals prat. Här fanns samplingsstoff och influenser till Bristol.

Memphis meets Bristol

2 januari 1995 släpper Portishead kärlerksballaden Glory Box. Helt uppbyggd på Isaac Hayes Ike’s Rap II, stråkar, trummor och piano.

I augusti samma år når Trickys single Hell is round the corner Englands tolfte plats på Top 20 singlellista. Låten är en slö, knastrig triphopsång producerad med ångestladdad sång/rap av Tricky och Martina. En mix av soul, nedpitchade stön och, såklart, Ike’s Rap II. Delar av Trickys textrader hade han redan använt på Massive Attacks Eurochild från gruppens andra fullängdare Protection, men inte med samma förvridna ångest: ”My brain thinks bomb-like, Bomb-like”.

(Reds anm: varken Portishead eller Tricky var först att använda Hayes stråkar från Ike’s Rap II, det var sannolikt Stereo MC’s på This Ain’t A Love Song från 1989).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *