Varför finns inte Prince inte på Spotify längre? Han verkar ha isolerat sig från den digitala världen totalt…

En gång i tiden innan man hade egen skivspelare, eller stereoanläggning som det kallades, var det kassettband som gällde. På julafton 1984 fick jag min första egna kassettbandpelare. Jag hade önskat mig en ”bergsprängare” i julklapp, men fick en mindre Philipsmodell med hörlurar. I ett av paketen till mig låg dessutom kassettbandet Purple Rain med Prince som jag hade önskat. Oj, vad jag lyssnade på den kassetten och jag betraktar den som Prince allra bästa album.

Minnen från mellanstadiediskot

År 1984 upptäckte jag musik på allvar. Och det hände mycket det året – under sommaren köpte jag min första OKEJ-tidning (nr 15 med Louis Herrey på omslaget), Kaj Kindvalls Tracks började sändas i radion och i TV:s Bagen visade Cia Berg rykande färska musikvideos, t ex en Kim Wilde fightandes i oktagonen med tight åtsittande overall i låten Second Time (Go For It).

Prince - Purple Rain cassette1984 var också ett särskilt starkt musikår – synthpopens Depeche Mode, Howard Jones och tyska Alphaville hade stora listframgångar liksom Madonna och Prince. Men det som jag särskilt minns från mellanstadiets skoldisko i de nedsläckta lektionssalarna är ”tryckarna”: George Michaels böljande saxofon i Careless Whisper, Alphavilles Forever Young och Purple Rain med Princes gitarrmuller.

Albumet Purple Rain var egentligen soundtracket till filmen med samma namn som Prince själv medverkade i. Han gjorde fler filmer under 80-talet, men det är väl allmänt konstaterat att Minneapolis stolthet har bättre musikalisk förmåga än skådespelartalang. Han behärskar ju nästan 30 olika instrument. Plattan innehåller starka danssinglar –  Let’s Go Crazy samt When Doves Cry –  som båda toppade Billboardlistan och psykedeliska poppärlor som Darling Nikki och dunderballaden Purple Rain på 8:45 min. Orkestreringen är i huvudsak syntig, med smattrande Linn-trummaskiner, sensuella stråkarrangemang och virtouösa gitarrutsmyckningar av Prince själv. Albumet toppade Billboardlistan och fick en tredjeplacering på  svenska försäljningslistan.

Återanvändning

Prince tillhör en av de 80-talsartiser som blivit samplad allra mest. Otal R&B-artister har imiterat, plagierat, lånat melodier, spelat in covers och härmat uttryckssätt från honom. Eftersom vi gillar listor här på Skivbacken kommer här de tre mest skruvade samplingarna från Prince album från 1984.

Plats 3: U.Nik – When Dub’s Cry
U.Nik When Dub's CryDen här EP:n har jag inte så mycket information om alls. Den är utgiven 1991 på det brittiska skivbolaget Perception Records som var tidigare att ge ut techno, breakbeats och ”UK Bleep”-musik mellan 1990-1992. Det här var en era då man stal friskt från höger och till vänster utan att bekymra sig från rättsliga konsekvenser – musiken var ju ämnad att användas av i första DJ:s på ravefester. EP:n innehåller fyra spår – både house, triphop och experimenterande ljudkollage. På sista spåret på B-sidan, When Dub’s Cry, vänder U.Nik upp-och-ned på Prince klassiker fullständigt. Med kompromisslöshet lånas både sång, distad gitarr, syntslingor och förstås beatet.

Plats 2: BDP – ?#10

Hiphopgruppen BDP (Boogie Down Productions) med rapparen KRS-One och DJ:n Scott La Rock har vi tidigare skrivit om här på skivbacken. BDP blev inkastade i den klassiska ”beefen” med rapparen MC Shan när frågan ställdes varifrån hiphopen egentligen härstammade – Bronx eller Queens. BDP’s Scott La Rock sköts tragiskt ihjäl i augusti 1987 via vådaskott några månader efter att gruppen släppt sin debutplatta Criminal Minded.

Albumet gavs ut på B-Boy Records, men för att krama ut mer ut BDP-kakan släppte skivbolaget dubbel-LP:n Man & His Music året efter, som i huvudsak innehöll remixar av och megamixar av gruppens låtar. Egentligen hade inte KRS-One något skivkontrakt med B-Boy Records utan han hade kontrakt med Scott La Rock. Så när Scott dog hade KRS-One inga kopplingar till B-Boy Records. Höjdpunkten på albumet är D Nice Rocks the House, där rapparen D Nice släpper loss till uptempo James Brown-beat. Övriga låtar är mest dubbiga och slarvigt mixade.

Sista spåret på D-sidan heter ?#10 och inleds mer ett långt kyrkorgelparti som man givetvis känner igen. Det är direkt taget från Prince Let’s Go Crazy.

 

Plats 1: Public Enemy – Brothers Gonna Work it Out

Efter de otal genomlyssningarna av kassetten julen 1984 har låtarna och ljuden etsat sig fast. Jag hajade därför till när Public Enemy släppte sitt tredje album Fear of a Black Planet våren 1990. Albumet är ett gränslöst staplande av samplingar och ljud ovanpå varandra under Chuck D’s och Flavor Flavs rap. Chuck D menade att lyssnarna kunde känna igen max 10% av samplingarna. Professor Griff hade fått lämna gruppen året innan efter antisemitiska uttalanden i Washington Post. ”I got so much trouble on my mind….” som Chuck inleder Welcome to the Terrordome med.

Albumet innehöll även den kakafoniska monsterlåten Brothers Gonna Work it Out vars beat bygger på den klassiska och släpande trumrytmen Synthetic Substitution och med Melvin Bliss med hasande ljud från George Clintons Atomic Dog. Ovanpå det lägger producentteamet The Bomb Squad med Hank Shocklee i spetsen ihop en galen gitarrslinga med phaser-effekt…det är förstås delar av Prince gitarrsolo från outrot på Let’s go crazy. Så genialiskt och modernt att sno från Prince, då alla hiphopproducenter letade efter skitiga ljud i 70-talsfunken! Public Enemy ville ännu en gång bevisa att det går att skapa musik av oljud. Min mamma var på tjänsteresa i Stockholm och jag bad henne att köpa PE’s Bring the Noise på tolva. Hon kom istället hem med Brothers Gonna Work It Out-tolvan, ”12 Inch Summer Slammer”!

 

“In 1995, you’ll twist to this
As you raise your fist to the music
United we stand, yes divided we fall
Together we can stand tall
Brothers that try to work it out
They get mad, revolt, revise, realize
They’re super bad
Small chance a smart brother’s
Gonna be a victim of his own circumstance
Sabotaged, Shellshocked, rocked and ruled”

Och nu förväntar ni er en spellista till Spotify med Prince…Men han har tillsammans med sitt musikbolag valt att inte längre sprida sin musik genom streamingtjänster. Han har på något sätt försökt begränsa tillgången på sin musik då den varken finns på Spotify, Itunes, Youtube eller Soundcloud. Han har t o m begärt att att fansen videouppladdningar från liverkonserter på till Youtube ska raderas. Och på sociala medier har han också avaktiverat sin konton. Så då får man väl istället rota reda på hans plattor i skivbacken…

Men för er som inte har tillgång till albumet på vinyl lägger jag upp en Let’s Go Crazy och väntar på att Prince ska kontakta mig…

”Dearly beloved
We are gathered here today
To get through this thing called life”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *