Omslag med tåg eller räls. Vad symboliserar det? Inte sällan är tåget en metafor för en resa. Bort från något typ: “Take me to the station And put me on a train”. Eller att kärleken har rest iväg med tåget. Många gånger kanske det inte finns direkt någon djupare mening med att ha tåg eller räls på skivomslaget. Detta blogginlägg listar topp 10 skivomslag med tåg. Eftersom det finns så ofantligt många olika konvolut med tåg är det svårt att göra en heltäckande lista. Här saknas t e x både Bob Dylan och Jan Sparring, men här finns desto bättre musik.

 

10. Blur – Modern Life is Rubbish

Första gången jag hörde talas om Blur var i samband med gruppens andra album Modern Life is Rubbish. Jag började dock inte lyssna på Blur på allvar förrän tredje plattan Parklife, när britpopkriget mot Oasis var i full blom. Modern Life innehåller en hel del godbitar, även om Damon Albarns texter ibland är obegripliga. Spåret Oily Water, som bandet fortfarande kör live, inles med en knagglig gitarr följt av Albarns undervattensång och på sömndruckna Miss America ackompanjeras sången av claves och svajande gitarrkomp. Omslaget på albumet pryds av ett tecknat ståtligt ånglok i full fart. Teckningen för tankarna till ett gammalt frimärke (för oss med filatelistiskt förflutet). Loket i sig är ånglokomotivet Mallard som satte världsrekord med sina 202 km/h anno 1938, samma år som det byggdes. Loket finns att beskåda på tågmuséet i York.

9. Erasure – Oh L´amour

Erasures syntpop bekantade jag med via Kaj Kindvalls Tracks. Efter Vince Clarkes ombytlighet under första halvan av 80-talet fann han stadga i Erasure med Andy Bell bakom mikrofonen. Oh L’amour är klassisk synthpop från början av gruppens popkarriär, när gruppens musik var som bäst. Värt att notera är att b-sidan på maxisingeln innehåller en cover på ABBA:s Gimme! Gimme! Gimme!, från en tidsperiod då det var tämligen ohippt att digga ABBA.

Omslaget från singeln bygger på den brittiska TV-serien Thomas och vännerna, som användes utan tillstånd, varvid skivbolaget fick ge ut singeln på nytt utan Thomas Tåg.

8. Incredible Bongo Band – The Return of…

1972 fick Michael Viners uppgiften att satta samman två ljudspår till filmen The Thing With Two Heads. Viner samlade ihop ett gäng studiomusiker och kallade gruppen Incredible Bongo Band (som en parafras på Incredible String Band). Gruppens två låtar till soundtracket plockades upp av DJ:s, varför Viner bestämde att spela in ett helt album med gruppen. Soundet var klart funkigt med en touch av västkustens surfrock, men framförallt fanns det bongos i ljudbilden. Bakom bongotrummorna satt den Bahamasfödde King Errisson, som lirat bongos på otaliga funk- och jazzlåtar. Bara på 70-talet finns hans bongos med på 124 olika plattor! För er James Bond-intressserade kan nämnas att det är Errisson som frenetiskt slår på bongos i scenen i Åskbollen där Sean Connery dansar calypso med en kvinna som kom att bli agent 007:s sköld…

Albumet Bongo Rock från 1973 blev en favorit i skivbacken när Kool DJ Herc drog igång hiphopen under 70-talet. Låten Apache, som i sig är en cover på Shadows gamla gitarrklassiker, har blivit Grandmaster Flash favoritobjekt att ”cutta” och ”beatjuggla”. Det långa breaket i låten, där trummor och bongos kompletteras med hornstötar, är hittills återanvänt ca 400 gånger i olika låtar…

Året därpå släpper Incredible Bongo Band uppföljaren The Return of the Incredible Bongo Band. På konvolutet ses gruppen utklädda till kanadensiska gränspoliser på rälsen innan avrättingen av en ett får. Jag begriper inte meningen med skivomslaget, men förmodligen är det en referens till någon annan bild. Albumet innehåller, liksom förra plattan, en trave covers plus en del egna kompositioner. Fortfarande mycket funkigt där Paul Buffs trummor och King Errisson bongos utgör ryggraden bakom hammondorglar och blåspartier, även om albumet inte är lika söndersamplat som debuten.

Skivbacken7. Latin Kings – Välkommen till förorten

En klassisk symbol för förortens hiphop är förstås tåget eller tunnelbanan som färdmedel. Bilden när New Yorks totalklottrade (s k bombade) tunnelbanevagnar går upp i luften i södra Bronx, hiphopens vagga, är en del av hiphopkulturen. På Latin Kings debutplatta från 1994 syns tunnelbanan på framsidan som självklar till titeln.

När jag hörde Latin Kings Snubben Trodde Han Va Cool trodde jag först att det var ett skämt. Okej, beatet är jäkligt funkigt. Det är ju Melvin Bliss Synthetic Substitution med sina släpande baskicks. Och basgången kände man igen från en Young-MC-remix. Men rappet var ju fruktansvärt banalt med nödrim och smått osynkade frasering.

Senare kom jag att inse genialiteten med Botkyrkas stoltheter. Snyggt råa Astrid Lindgren-scratch, Daddy Boastins raggamuffin-kryddor och framförallt snygg produktion. Och så Dogges avslappnade och lekfulla rapstil (kolla in Fint väder).

Höjdpunkten på plattan anser jag vara Mecka med elegant stulen reggaekomp från Desmond Dekkers Shanty Town från The Harder They Come-soundtracket. En sampling som min fru visade mig, vilket imponerade stort på mig! På Mecka finns också några av Dogges mest kultiga texter:

Jag gör ragga på svenska
Jag gör ragga till svenska å utländska
jag träffa många flickor i Stockholmsstaden
Jag gör alla flicka massor av barnen
så jag får mycke barnbidragen

Plattan är såklart en milstolpe i kapitlet hiphop på svenska, och vägen som Just D stakat ut upp kunde Latin Kings förvalta med galans.

 

6. B.T. Express – Non Stop

B.T.Express (Brooklyn Transit Express) är funkbandet från Brooklyn som fick en tidig discohit med Do It (Til You’re Satisfied) redan 1974. Till en slött hjärtpulserande funkrytm, bongos, tamborin och wahwah-gitarr sjungs en enformig sång och rap. Låten klättrade högt upp på danslistorna och fyllde dansgolven, varvid gruppen släppte ett album med samma namn som nådde förstaplatsen på Billboards R&B-lista.

B.T Express gav ut album nummer året därpå, poserandes på järnvägsrälsen i sina fina jeanskostymen, som de också haft på sig på omslaget på första plattan. Fast då stog de på perrongen och väntade. Även detta album nådde högst på Billboard, även om det inte innehöll lika starka singlar. Uptempo-spåret You Got It, I Wan’t It tillhör albumets höjdpunkt. En intressant koppling till S’Express är att en vokal snutt från spåret Discotizer använts på Theme from S´Express.

 

5. S’Express – Theme from S’Express

S’Express tillhör en av de få brittiska dansakter som lyckades få en klubbhit lång upp på försäljningslistor internationellt – etta i både England och Belgien. Med utgångspunkt i Rose Royce gamla diskoklassiker Is It Love You’re After – puttrande Oberheimsynt och maffiga blåspartier – kryddat med en uppsjö av otroligt obskyra samplingar skapade DJ:n Mark Moore en dunderhit med houselåten. Uno! Dos! Tres! Cuatro! som Debbie Harry skriker i låten. En sann klassiker som håller än idag.

 

Skivbacken4. DJ Pogo presents the breaks

Lite orättvisst att ta med en samlingsplatta på listan? Lite som att Absolute Music hamnar högt på svenska albumlistan. Nåja, funksamligen som den brittisk hiphopveteranen DJ Pogo sammanställde 1998 är ett knippe klassiska funkbreaks som var självklara i 70-talet ”park jams” i södra Bronx. Det finns oförskämt många guldklimpar på dubbel-LP:n – Apache (ja med Incredible Bongo Band!), Funky Drummer, It’s Just Began och Ashleys Roachclip! Puh!

Skivomslaget visar en ”full car” tunnelbanevagn, såsom de kunde se ut när de rullade genom Bronx i slutet av 70-talet eller början av 80-talet, när borgmästare Koch förklarade krig mot graffitin. Återigen, det är klassisk bild, som är en del av hiphopkulturen. ”This is It! This is it!”

3. The Clash – Combat Rock

Clash förmodligen bästa platta innan de splittras är Combat Rock. En heterogen platta med hitsinglar, udda låtar och influenser från reggae, funk, disco och rapping. Vid den här tiden hade Clash etablerat sig New York. Här hängde Madonna, Talking Head, Beastie Boys, Andy Warhol, Mick Jagger med hiphoprörelsen, när Fab Five Freddy och Afrika Bambaataa hade förflyttat den nya musikstilen från Bronx utomhusfester ned till Manhattans hippa kokainfyllda nattklubbar. Påverkan från New York på Clash platta går inte att missa. Den gamla Beatnikpoeten Allen Ginsberg mumlar på den reggaegungande Ghetto Defendant, som doftar Lee Perry/Augustus Pablo lång väg.

Overpowered by Funk är Clash svar på den ”leftfield”-disco som levde kvar underground i New York efter att discon dödsförklarades 1979. Här lånar man in rapparen och tillika grafittikonstnären Futura 2000 som gjort graffitikonst år Clash på deras turnéer. Senare kom The Clash att kompa Futura 2000 på hans singel Escapades of Rap.

Hitsinglar från albumet är förstår Rock the Casbah samt Should I Stay or Should I Go? som fick kommersiell renässans i Levis jeansreklam i början av 90-talet. Mästerverket från albumet är dock Straight to Hell som återanvändes av M.I.A till hennes Paper Planes 2008.

Och vad har allt detta med tåg att göra? Bandet sitter på en räls på skivomslaget.

 

2. Clint Eastwood & General Saint ‎– Stop That Train

Första gången jag hörde Stop That Train-låten var på soundtracket till The Harder They Come – den klassiska reggaefilmen från 1972 med reggaestjärnan Jimmy Cliff i huvudrollen. Men då var det Scotty som sjöng och låten hette Draw Your Brakes. I början av 80-talet ruskade den brittiska DJ-duon Clint Eastwood och General Saint åter liv i låten, som förstås handlar om olycklig kärlek, bildligt beskrivet genom att den kvinnan gett sig av – stoppa tåget, dra i bromsen. För att förstärka budskapet väljet Eastwood och Saint att posera fram ett gammalt ånglok. I musikvideon tränas höga knän medan kärleken sitter och svettas i en kupé.

 

1. Kraftwerk – Trance Europe Express

Det tog ett tag innan jag förstod att varje album Kraftwerk släppte byggde på ett specifikt koncept. Kommunikation var något som de tyska syntmästarna var intresserade av. Från om med 1974 års Autobahn byggde gruppens skivor på tema: bil, radioapparater, tåg, robotar, datorer och cyklar. 1977 års Trans Europe Express hämtade till och med ljud från tåg med sitt tuffande rytmmönster.

Kraftwerk and Clint EastwoodAlbumet fick stort genomslag i hiphopens Bronx, där DJ:s ständigt var på jakt efter det ultimata breakbeatet. Titelspåret från albumet är i sig en nästan sju minuter låg pulserande syntepos i 111 bpm med ett svagt funkigt beat. DJ:n Grandmaster Flash sa att låten i sig lät honom gå på toaletten. Dessutom övergår låten sömlöst i spåret Metal On Metal, som bygger vidare så samma rytmbild med extra metalliska accentuenter. Och efter att Afrika Bambaataa upptäckt Kraftwerk började han köpa tidigare plattor med gruppen. Afrika Bambaataa blev ju så betagen av tyskarnas sound att han byggde sin egna elektrofunkklassiker Planet RockTrans Europe Express syntharmonier och dessutom med ett beat taget från Kraftwerks Numbers (som kom 1981).

Vän av ordning kan konstatera att originalomslaget till albumet inte innehåller varken räls eller tåg, utan en retuscherad klassisk bild av gruppmedlemmarna poserande som ryska kommunistledare. Det är först på återutgivningen av albumet från 2009 som innehåller ett tecknat vitt stiliserat tåglok mot svart bakgrund, så att inte ta med Kraftwerk på denna lista vore ett tjänstefel.

One comment on “Topp 10 skivomslag med tåg och räls

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.