The Sound of BelgiumBryssel. Tin-Tin och smurfarna. Choklad och pommes frites. Jag har länge hört talas om att detta ska vara en fantastisk stad för att turista. Och fantastisk för oss vinylletare. Det ska finnas flertalet välsorterade butiker som amerikanska DJ’s besöker på sin genomfart till Europa. Nu får jag chansen att testa om staden lever upp till sitt rykte. Eller har den ökande webbhandeln dränerat staden på fysiska butiker?

 

Popcorn

Som jag tidigare antytt här på bloggen finns det en genuin tradition i Belgien att spela skivor. Och leta skivor. ”Rara” skivor som det heter på samlarspråk. På 70-talet kryllade det av skivbutiker i Bryssel med backarna fyllda med USA-import. Det uppstod en klubbkultur där DJ’n förväntades spela så obskyr musik som möjligt – soul, jazz, ska, r’n’b, doo-wop, cha-cha mm. Det var ett slött beat, ibland spelades skivorna i för låg hastighet för att få en mer suggestiv och pulserande känsla på dansgolvet. I byn Vrasene långt ut på landsbygden utanför Antwerpen, öppnade klubben Popcorn i en gammal lada. Folk vallfärdade för att få höra det slöa beatet, medan man hällde i sig Tuborg.

 

Belgiska DJ’s åkte över till USA och tömde loppisar och skivmarknader på de bortglömda udda singlarna från 50- och 60-talet. När de kom tillbaks till klubbarna skapade de obskyra låtarna en efterfrågan som till del enbart gick att mätta med bootlegs, som pressades upp av en del lite giriga skivbutiksägare. Tänk om jag kunde få tag på en sådan bootleg i Bryssel! För sannolikheten att hitta en klassisk soulsingel á la Popcorn sound i Bryssel till överkomligt pris är nog uteslutet. Singlarna är mer att betrakta som ”collectors item” numera tyvärr. Jag har köpt en del popcornsamlingar på CD, men det är ju lite svårare att ändra hastigheten på en CD-skiva…

 

Welcome to Paradise

Det finns en lång tradition av elektronisk musik i Belgien. Från Moscow Discow med Telex till Electronic Body Music med fanbärarna Front 242 och Neon Judgement, A Spilt Second m fl. Subkulturen New Beat uppstod också i Belgien förstås. Egentligen som skämt från början då syntarna provade att skapa dansvänlig klubbmusik. Fast slöare än house. Vi befinner ju oss i Belgien. Som jag tidigare skrivit uppstod denna musikstil också delvis av att DJ’s spelare skivor i för slött tempo.

Nu jag köpt på mig mycket New Beat via webhandeln på Discogs, men det finns alltid mer att hitta. Det producerades en himla massa New Beat-plattor i Belgien 1988-1989, även om allt inte höll bästa klass. Det kom ju ut flera tolvor varje vecka under denna perioden då kvantiteten blev viktigare än kvaliteten.

Man ville under denna period också släppa en del amerikanska techno- och houselåtar, men lyckades av någon anledning inte. Då gjorde man egna inspelningar istället som t ex av Frankie Knuckles Rock to the Beat och Reese & Santonios Baby Wants to Ride. Faktum är att de har släppts en del nya New Beat-plattor på etiketten We Play House Recordings  under 2013 och 2014.

 

Raving, I’m raving

Vi får inte heller glömma bort hur viktiga belgarna var i början av 90-talet, då de med sin kompromisslösa techno försedde brittiska ravepartyn med tolvor. Det belgiska skivbolaget R&S var dominerande och släppte technotracks med både Joey Beltram från NYC och Sheffields stolhet Aphex Twin, vid sidan om egna förmågor.

Belgarnas sound skickades dessutom tillbaks över Atlanten där Frankie Bones och hans gäng i Brooklyn hade börjat släppa technoplattor präglade av belgarnas idéer. Vad kan jag hitta av dessa bortglömda raveplattor i Bryssels skivutbud?

 

Veals & Geeks

Framme i huvudstaden. Första anhalten blir Veals & Geeks synbart från hörnet på turistfällan Manneken Pis i centrala Bryssel. V&G står nästan alltid omnämnt i alla skivguider på nätet som en skivbutik som man bara ska besöka när är på vinyljakt i Bryssel. Butiken är ganska liten, otroligt välordnad, och har bra utbud – jazz, funk, disco, new beat, pop, easy listening, experimentellt  och lite synt – CD och vinyl – men det som slår en är de höga priserna. Själva vitsen med att vara på vinyljakt är ögonblicket när man hittar ett guldkorn till bra pris. Här finns guldkorn. Men inga bra priser. Tråkigt faktiskt. Som indikation: en Agneta Fältskog-LP från mitten på 80-talet: 10 euro. Vem försöker de lura? Förmodligen de rika turister som precis varit vid kissande pojken och sedan springer på skivbutiken.

Veeas and Geeks Brussels record store

Veals and Geeks, Rue des Grands Carmes 8A.

En annan nackdel med butiken är att man inte själv kan lyssna på skivorna, utan måste be expediten spela dem. Det är mycket irriterande att inte själv få bestämma var pickupen ska landa. Risken med denna begränsning är att butiken inte få lika många plattor sålda, då man som skivkund inte nyter be att få alla vax spelade. Man vill ju inte köpa grisen i säcken alltid. Det blir väldigt dyrt i längden…

Första butiken jag besöker vill jag inte gå tomhänt ifrån. De blir några udda housetolvor från 1988 och en James Brown-LP. Skyddsplasten runt plattorna plockar expediten av innan han stoppar ned dem i påsen. Snålt.

 

The Jukebox

Det här ska vara en guldgruva sägs det. Här brukar DJ Shadow stanna till på sina Europabesök. Denna butiken något större än den förra. Dessutom har man knökat in fler plattor. Vid ingången möts man av nötta väldigt skivkonvolut i reabackar. Men var det verkligen rea…?

Jukebox, record store Brussels

Jukebox, Boulevard Anspach 165.

Inne i butiken finns de flesta genres – pop, rock, jazz, soul,funk.  Här finns möjlighet att provspela plattorna själv då det står en skivspelare vid kassan. Jag testar expediten genom att fråga om samlingen Neue Beat Collectione, men han verkar inte riktigt fatta vad jag frågar efter, även om butiken har en en hel del New Beat. Jag frågar istället efter Popcorn, men får till svar att de inte har några sådana plattor. Kanske inte så konstigt i och för sig, då denna typ av singlar tycks vara mycket sällsynta.

Priserna då? Nej, jag kan inte påstå att det var sjyssta priser i denna butiken heller. Visst, bra utbud, men om jag kan köpa samma plattor på nätet till billigare pris, vad är då vitsen? Jag är kluven. Jag vill ju att de fysiska skivbutikerna ska kunna existera. Det är inte samma charm att köpa plattor på nätet, som att bläddra i skivbackar, känna på konvoluten, syna skivan efter repor och bära hem tunga påsar så att axlarana värker och plastpåsarnaa handtag töjs ut, så där så man blir orolig om de ska gå av.

Jag lämnar butiken tomhänt. En stor besvikelse.

 

Arlequin

En butik som jag inte hade planerat att besöka, men som också ligger på synbart avstånd från Manneken Pis är Arlequin. Här finns synth, en del house, mycket pop och rock. Dessutom finns mycket litteratur: böcker, tidskrifter och tidningar, det mesta på franska men även en del på engelska.

Arlequin, record store, Brussels.

Arlequin, Rue du Chêne 7.

Här stannar jag en bra stund, då priserna är mer behagliga och jag köper bl a moogskivorna Hooked On Bach vol 1 och 2 (till ca 5 euro billigare än hos V&G),  experimentell 70-talssynt, en popcornsamling (som visar sig vara lysande bra), disco, en del 80-talshouse och klubbmusik från 90-talet. Här kan man inte heller lyssna själv på plattorna, men butiksbiträdet är en fena på att spela plattorna jag ber honom om så det går ganska fort. Han är dessutom trevlig och tipsar mig om butikens andra filial som ligger i södra Bryssel som ska ha mer funk och soul, men jag hann inte med något besök där tyvärr.

Nu känns det lite bättre. Jag vill ju inte komma hem till Sverige med en halvtom resväska, nu när jag tagit stora resväskan med mig. Jag har räknat ut hur många plattor jag kan ta med hem utan att överskrida SAS regler för övervikt. Jag kommer inte nå den gränsen denna gången.

 

Dr.Vinyl

Sista stoppet för dagen blir i Dr.Vinyl som ligger på kort gångavstånd från de övriga butikerna. Butiken drivs av Geert Sermon, som visar sig vara en ytterst trevlig prick. Han ligger bakom musikdokumentären The Sound of Belgium (TSOB), som kom förra året. Han har dessutom sammanställt två st LP-boxar på vardera om vardera 10 skivor, som fungerat som soundtrack till filmen. Vad Geert inte känner till om elektronisk belgisk dansmusik är inte värt att veta. Han är dessutom musikproducent och låg bakom flera New Beat-låtar (även som spökproducent).

Dr Vinyl, Record shop, Brussels

Geert Sermon och jag i Dr Vinyl, Rue de la Grande Ile 1.

Jag stannar en timme hos Geert och pratar om hur det gick till när Joey Beltram kom över från Brooklyn och skapade ”hooversound” på sina belgiska technotolvor, hur Bryssel kom att fungera som en motor för mycket techno som producerade under början av 90-talet. Hur Technotronic samplade Chicagohouse till sin Pump Up the Jam och hur amerikanarna snodde tillbaka belgarnas technosound på plattor som Call it Techno.

Tiden springer iväg och butiken stänger kl 1900. Jag köper med mig TSOB vol 2. Butiken då? Den är väldigt liten, men fullpackad med house och technoskivor i varierat skick från 1995 och framåt. Jag hade personligen hoppats på lite äldre vax. Geert har sammanlagt fyra technicsskivspelare som kunderna kan nyttja för provlyssning. Samtalet med Geert var den stora behållningen.

När jag trodde det var över

Det var allt skivinköp. Trodde jag. Dagen efter stora skivletardagen springer jag faktiskt på två skivbutiker till av en slump. Den första är Caroline Music på Anspachlaan 101, som är en oerhört välsorterad skivbutik med vinyl, CD och DVD. Inte otroligt stort utbud trots att butiken är i två plan. Mycket nyutgivningar av klassiska plattor inom soul, funk och elektroniskt, men fantastiskt tråkig butik. Förutsägbar och dyr. Undvik denna butiken. De hade en reaback – med en medioker Kim Wilde-tolva från mitten på 80-talet för 5 Euro, det kallar inte jag rea.

Telly Savalas meets Anthony Quinn in Brussels

Sista anhalten är The Collector Record & Movie Gallery på Beursstraat 26 Rue de la Bourse. En välsorterad butik med otroligt mycket jazz och funk. Då jag denna dag har resesällskapet med mig på stan känner jag att tiden är begränsad. Jag känner ändå för att köpa något obskyrt varför jag hugger några singlar ut backen ”TVs/movies”. Provlyssning hinns inte med. Det måste bara vara bra.

Sammantaget finns det mycket bra skivbutiker i Bryssel. Priserna är inte alltid så låga som jag hade hoppats dock. Det sägs också att man kan hitta många plattor i de fysiska som inte läggs ut till försäljning på nätet. Det får jag dock inte bekräftat denna gången. Eller grävde jag inte tillräckligt djupt…

 

4 comments on “På vinyljakt i Bryssel

    • Tack Jörgen! Jo, det finns ju en del butiker man kan hoppa över som jag anser, men säkert också en del butiker som jag inte hittade. Jag rörde ju mig enbart i centrum. Hoppas du kommer till Bryssel!

  • Kul läsning. Jag var själv i skivhyllorna i Belgien 90 och 91. Blev inbjuden på lagret hos antler subway records där jag fick på egen hand botanisera bland new beat vinyler. Resultatet är samlingen som nu är till salu på vinylrecords.se som jag nyss startat. Ser också att övrig musik stämmer in bra på ditt intresse. Kul att se att det finns fler new beat fans! Mvh stefan

    • Oj! Belgien 1991, en riktig guldålder! Måste ha varit en upplevelse att rota runt hos klassiska Antler Subway! Lycka till med med din nya webbutik. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *