Runt 1988 dominerade DJ Todd Terry housescenen i New York. Under ett antal olika alias skapade han funkig housemusik kryddad med vokala samplingar. Han fick en rad klubbhits både i USA och Europa, men varifrån fick han tag i ljuden? En viss ilska uppstod både i Chicago och Detroit…
Första houselåten som Todd Terry ger ut är Party People från 1987 under namnet Royal House. Låten släpper han som en skämt (har han sagt i en intervju med Ministry of Sound). Här har Terry lekstuga när han använder vokala samplingar som rytminstrument – röster från T-La Rock och Afrika Bambaataa – till monotont pianoklinkande taget från Marshall Jeffersons houseklassiker Move your Body.
Året efter ger Todd Terry åter ut låten, ja inte samma låt men nästan. Låten Can You Party bygger även den på samma pianomönster. Låten inleds med sirenener från Mantronix. Därefter ett ”call and response” mellan skrikande ”Can You Feel lt!?” taget från The Jacksons och ”ay-yeaah” från Philadelphiatrion First Choice Let No Man Put Asunder, som vi har hört så mycket samplingar ifrån så att vi upplever skriken som en naturlig del av klubbmusiken. Låten blev ännu större hit än debuten och Terry hade etablerat sig inom klubbscenen.
Men man var inte lika glad i Chicago… DJ:n Marshall Jefferson uttalade sig i en intervju med brittiska tidskriften Soul Underground (jan 1989): ”I think he actually thinks his samples are original”. Märklig analys kan jag personligen tycka. Hur kan man inte veta att man tar pianoljudet från en househistoriens dittills största låtar? Todd Terry har i efterhand menat att han tagit ljuden från kassetter som hans kompis gett honom och därmed inte känt till ursprunget. Känns en aning långsökt…
Det var inte bara Marshall Jefferson som Todd Terry retade upp. I februarinumret av Soul Underground uttalar sig Chicago-DJ:n Tyree (se specialen om honom). Tyree menar att Todd Terry påstått att han inte stultit något från Chicago och att han dessutom kommer stämma de som samplar av honom!
Detta tycks ha retat upp Tyree till den grad att han satte ihop sitt hämndlåt – T’s Revenge It Takes A Chief – där han lekfullt återanvänder Terry favoritsamplingar: ”Can You Feel it?” och First Choice-vokaler. Dessutom klipper han effektfullt ihop ”Took My..” från discodivan Loleatta Holloway tillsammans med ”Music!” från Visuals boogielåt Music Got Me. För att ytterligare förstärka budskapet väver Tyree in “You Ain’t Really house!” från Farley Jackmaster Funks deephouseklassiker med samma namn. Lite acidbubblande 303-slinga avslutar låten för att förstärka Chicagosoundet. En Roland TB303-bassynt var knappast något som Todd Terry ägde 1988…
Under namnet Todd Terry Project fick Terry ytterligare två stora househits 1988: Weekend samt To the Batmobile Let’s Go. Låten Weekend bygger i stort på en acapellaversion av Class Actions Oberheim-DMX-baserade boogielåt Weekend från 1983, som i sig är en cover på de gamla discorävarna Patrick Adams och Leroy Burgess musikprojekt Phreek från 1978. Att sampla vokaler från discodivor är ju vinnande koncept. Todd Terry lyckas med att lyfta en redan bra 80-talsdiscolåt till ytterligare höjder!
Weekend innehåller liksom Terrys låtar från 1988 knastertorr trumprogrammering. Jag läste någonstans att Terry medvetet använde lägre samplingsfrekvens (låg upplösning) för att få trummorna att låta extra skitiga. Genialt. Trumljuden lär Terry ha programmerat på den kombinerade trummaskinen/samplern EMU SP-1200, som ger en ”lo-fi”-prägel på soundet. Baskicken vibrerar av låg samplingsfrekvens…
Det är ett ihopkok av ljud som Todd Terry använder i sin housemusik. Han lånar friskt från italodisco, Kraftwerk, Detroittechno och hiphop. Produktionen påminner därför om en annan Brooklyn-DJ som inte fegade för att sno ljud till sin musikproduktion i slutet av 80-talet – Frankie Bones. Jag tycker att man i New York-housen från denna era kan höra de latinska rötterna i form av percussion och salsapiano och hiphopens vokaler – något som särskiljer den från ursprunglig Chicagohousen.
Todd Terry hade dessutom en hiphopbakgrund, Brooklynbo som han är. Han började vända plattor i mitten av 80-talet på diverse fester och på skivbolaget Idlers hade han ett samarbete med rapparen MC Serch (ja, han i 3rd Bass) på låten Hey Boy från 1987.
På Bango (to the Batmobile) pusslar Todd Terry friskt. Till samma knastertorra trumbeat byggs kompositionen upp av Fairlightljud från Art of Noise b-boy-klassiker Beatbox. Ovan på detta vävs element från Kraftwerks It’s More Fun to Compute och nervöst skratt från italoklassikern Dirty Talk. Vokalen ”Bango Bango” kommer från Dinosaur L’s postdiscoklassiker Go Bang.
Det var inte bara Chicago-DJ:s som reagerade på Terrys friska lån av ljud. Todd Terry Projects Back to the Beat bygger på Detroits stolthet, Kevin Saundersons technospår The Sound. Det ihåliga syntljudet ligger och svalpar bakom Terrys trumbeat. Återigen lite Run-DMC-samplingar och Kraftwerkljud.
1988 slår sig Todd Terry med Jungle Brothers och ger ut crossoverhiten I’ll House You. Jungle Brothers hade frågat Terry om de kunde rappa över Can You Party och Terry går med på det. Som vi vet fanns det en skiljelinje mellan rap och house i mitten av 80-talet som ingen riktigt vågade korsa. Jungle Brothers I’ll House You är ett fantastiskt lyckat försök. Till Terrys karakteristiskt snustorra rytmmönster lägger rapparna ett avslappnat rap…Todd Terry snyggar till produktionen, och adderar lite nya samplingar som krydda, såsom en skramlande cowbell från Liquid Liquid.
De samplingar som Todd Terry plockar från utgivningar på skivbolaget Fresh/Sleeping Bag känns ju naturligt att sampla såtillvida att Terry ligger på samma bolag. Här finner vi T-La Rock, Dinosaur L och Class Action, men frågan är om han verkligen clearade övriga samplingar…Mycket tveksamt, eller hur?